En inte helt problemfri resa. (Bilden borttagen)

Tog bort bilden pa begaran. Ber om ursäkt och hoppas att ni slipper psykiska men. (Men ni har tjatat efter bilder ;>)

Visst, mina problem kanske inte ar nag i jamforelse med Lindas festande grannar, myggbett och skrattande barn pa flygplanet, men jag gor ett forsok iaf.

Det var riktigt skont att fa traffa Linus och Birgitt, fa resa med nagon ett tag skulle bli lite roligt, speciellt efter en sa problemfylld resa. Kanns som att allt som kunnat ga fel resemassigt har gjort det. Installda flyg, problem med visum, fullbokade tag. Hoppades att detta skulle vanda min tur, jag menar det kunde ju knappt bli varre.

Det kan alltid bli varre.

Nar vi vaknade igar bestamde vi oss for att ta farjan over till fastlandet. Vi gick runt en stund och hamnade vid kusten, en 3 meter hog mur 2 meter fran strandkanten. Linus fick for sig att han ville bada, och ska man gora nagot sa kan man ju lika garna gora det med stil. Stranden var ganska langgrund, men han ville i alla fall ta sats och hoppa fran muren, som sagt, narmare 3 meter hog, och hoppa ut i det ganska langgrunda havet. En lokalinvanare gick forbi och skakade pa huvudet, "You no jump here" sa han och pekade istallet ett par hundra meter bort dar man utan problem och mycket sakrare kunde hoppa fran en liten bro. Men Linus hade bestamt sig. och aven om hans landning inte var speciellt fin, sa kom han ner.

Birgitt ville inte vara samre, och bestamde sig for att ge det ett forsok. Hon kom dock inte lika langt ut som Linus, och landade i valdigt grunt vatten, men sag ut att ha klarat sig hyffsat. Direkt nar hon fattat vad som hant borjar hon skrika att hon brytit benet, landningen sag inte sa farlig ut sa tankte att hon antagligen stukat vristen eller nagot liknande. Linus gar dit for att hjalpa henne upp, och da skriker mannen som sa att vi inte skulle hoppa dar att hon bloder, vi far hjalp att dra upp henne ur vattnet, och den nar jag sag benet fick jag verkligen en chock. Jag menar, jaghar sett massvis med filmklipp med folk som bryter armar och ben, men ingenting kommer i narheten av detta. Benpipan stack ut 5-10 cm och foten hangde och dinglade, bokstavligt talat.

Nagra i narheten ringde ambulans, men det var rusningstrafik, och vagarna ar inte allt for valplannerade har. Fick reda pa att det kanske skulle ta 20-30 minuter innan ambulansen kom. Hon blodde ganska ordentligt, sa jag fick knyta en vaskrem runt benet pa henne. Det var inte allt for langt ifran att jag svimmade da kan jag saga. Som om det inte vore nog, sa fick vi hora att vattennivan holl pa att stiga ganska snabbt, och att hon skulle ligga halvt i vattnet innan ambulansen kommit. Linus fick den arofyllda uppgiften att halla i hennes fot nar vi lyfte. Gar inte att beskriva hur man kanner i sanna har situationer, det ar en mix av chock samtidigt som adrenalinet pumpar. Till slut kom ambulansen, vet inte hur lang tid det tog men det gick snabbare an forvantat.

Jag ar sjukt imponerad over Birgitt, hon var hur lugn som hellst, vid ett tillfalle smapratade hon till och med en som hjalpte till. Ambulanspersonalen maste trott vi var dumma i huvet, for vi satt mest och skamtade och skrattade hela vagen till sjukhuset.

Sjukhuset var ingen hojdare, hon skulle fa vanta ett bra tag pa operation, och benet blodde. Vi fick reda pa att snabbaste sattet att fa henne opererad antagligen var att ta henne till en privatklinik. In i en ny ambulans efter nagon timmas vantan, personalen som kom fran privatkliniken var verkligen proffsiga, raka motsattsen till det statliga sjukhuset. Dom ville inte ens lamna ut rontgenplatarna till privatkliniken, av nagon anledning, sa dom skulle fa borja om fran borjan pa den nya kliniken. Bara en av oss fick folja med ambulansen, sa jag fick irra runt letandes efter sjukhuset ett tag.

Nar jag val hittade dit sa blev jag verkligen lattad. Mycket finare och prydligare miljo. Enda problemet var att dom behovde ha betalt innan dom kunde starta operationen, over 30.000kr. Visst far man tillbaka pengarna av forsakringsbolaget, men det ar ju inte helt enkelt att skrammla ihop sa mycket pa sa kort tid. Nar jag kom fram sa hade Linus redan lyckats lana pengar av sina foraldrar, problemet var att dom inte kommer over till kontot direkt. Efter mycket springande och ringande sa loste det sig iaf, och lakaren hade sagt till Birgitt att han skulle opererat oavsett om vi kunde betalat eller inte, creds till honom.

Det var ju som sagt ett ordentligt benbrott, nar vi kom in i och tittade pa rontgenbilderna sa stod det sakert 10 lakare och tittade pa bilderna, nastan lite imponerade. Benet var helt av ett par cm ovanfor vristen. Operationen gick bra, lakaren var lika bra pa att laga ben som Birgitt var pa att bryta dom. Nar Linus pratade med doktorn efter operationen sa berattade han att det hade tagit 2.5 timmar(!) och att han under sina 13 ar som lakare inte sett manga frakturer som var varre an denna. Som sagt, ska man gora nagot kan man lika garna gora det med stil.

Birgitt blir kvar pa sjukhuset i 6-8 dagar, hon har en hyffsad mettalstallning inopererad i benet. Om hon far for forsakringsbolaget sa stannar hon i Malaysia, och Linus gor henne sallskap. Hon kommer vara mer eller mindre fast i sangen i 2 manader, sa jag fortsatter resan ensam, igen. Tar mig nog tillbaka till Thailand inom ett par dagar.

http://data.fuskbugg.se/skalman01/20081215566.jpg

Ja, det dar ar henes ben.

Att ens fot hanger kvar i bara senor ar ju ingen anledning att inte vara glad!