Trekking

Tillbaka i Chang Mai för stunden. Trekkingen var verkligen lyckad! Gruppen bestod av mig och Joel, 5 engelsmän och 3 kanadensare. Lite jobbigt att vara de enda som inte har engelska som modersmål, men stämningen i gruppen var riktigt avslappnad och guiderna hur sköna som helst.
Första dagen började med att vi stannade till hos turistpolisen där kopior på allas pass lämnades in. Bra ifall man tappade bort passet hette det, men tror snarare att det var ifall vi skulle komma bortl. Hur som helst gav det ett seriöst intryck. Efter ett kortare stopp på en marknad för lite sistaminuten-inköp bar det ut i djungeln. En stigning på 700 meter stod på schemat, och den första biten bestod till stor del av vadande genom en flod, så obekväma flipflops på.
Naturen var minst sagt storslagen, tyvär så hade man inte så mycket krafter att njuta av den, minsta lilla uppförsbacke var tillräckligt för att man skulle bli anfådd. Stekande sol och fuktig luft är ingen höjdarkombination när det ska vandras. Vi tog oss sakta men säkert närmare och närmare byn där vi skulle övernatta. Då och då stannade guiderna för att visa djur, allt från spindlar som kan döda dig snabbt till ormar som gör det snabbare. En gång stannar han plötsligt och lyfter en sten och det visade sig att det fanns någon form av krabba där. Han bryter snabbt av klorna och stoppar ner den i fickan, "Great for dinner!".
Sista biten innan byn var riktigt tuff, man fick mer eller mindre klättra upp . Vi hade tur att det inte regnat på hela dagen, första regnfria dagen sedan vi kom till Bangkok, eftersom det skulle gjort backen larvigt hal. Upp kom vi dock, och den första ölen där uppe är nog den godaste jag druckit, och middagen ligger även fen väldigt högt upp på listan. Imponeranded hur god mat dom kan göra med så lite, allt förutom saltet var egenproducerat.
Efter middagen blir vi inbjudna till huset där lokalbefolkningen umgås på kvällarna. Första intrycket är att det liknar en crack-lya á la Cops, 5-6 personer ligger halvt sovandes och skickar en pipa mellan sig. Det var opium dom rökte, odlat av dom själva. Det är olagligt men accepterat i hill tribes, och i ärlighetens namn så är väl inte risken att polisen kommer och knackar på dörren ett par mil ut i djungeln speciellt stor. Intressant att guideböckerna tydligt poängterar hur viktigt det är att föregå med gott exempel och undvika alla droger, inklusive alkohol och tobak, när lokalbefolkningen själva röker opium dagligen och har gjort så i åratal. De förklarar att bristen på läkare och mediciner kombinerat med det hårda arbetet (inga traktorer här inte) leder till hälsoproblem, inte minst på äldre dagar. Rökandet tar självklart inte bort problemen, men lindrar i alla fall smärtan tillfälligt.
Ett par timmar och många intressanta historier senare är det dags att krypa i "säng". Ett vingligt bamboo-hus med tak av torkade bananlöv och ett golv som sett bättre dagar får agera sovsal åt oss alla. Sängarna var mer eller mindre en filt på det hårda golvet, en minimal kudde och en sovsäck med en, ehm, alternativ lukt. Myggnät fanns som utlovat uppsatta över alla sovplatser, dock med hål stora nog för en bålgeting storlek grande att komma in obehindrat. Efter en snabb överläggning kom jag fram till att det knappast fanns något bättre alternativ, så på med myggmedel och hoppas på det bästa!
Vi fick sova ut ordentligt dagen efter, frukost runt 11 för att sedan börja gå mot dagens mål: en by som låg precis vid ett vattenfall där man kunde bada. Vi hade blivit lovade att terrängen skulle vara mycket enklare idag, men den inledande uppförsbacken var i klass med gårdagens avslutnning så det verkade inte alltför lovande. Blev dock en någorlunda lätt dag med fint väder. Kvällen var ungefär som den första, med allt vad det innebar.
Tredje och sista dagen skulle bli lite annorlunda, bara en kortare prommenad innan vi fick hoppa upp på ett pick-up flak och åka bil till ett ställe där elefantridning stod på schemat. Det var ganska häftigt i minuter, sen mest långtråkigt och obekvämt, dessutom började det ösa ner regn. Kul grej att ha gjort dock.
Tillbaka till bilen, skitigare än någonsin. Nästa stopp skulle bli roligare, bamboo-rafting. 10 meter långa flottar gjorda av tio bambupinnar ihopbundna med gummiband som skulle ta oss ner för en flod. Ruskigt roligt var det, speciellt när vi mer eller mindre försökte välta varrandras flottar (fyra personer på varje flotte).
Totalt sett en galet rolig och intressant upplevelse med ett skönt gäng.