Det är väl på tiden...

Så, utlovad sammanfattning av tiden som gått...Meningen var att den skulle komma efter en månads resande men det gick ju som det gick och nu närmar jag mig två månader på resande fot och känns lite som om resan går in i något av en ny fas nu, så det passar väl extra bra med detta inlägg nu. Känner att inspirationen börjat svika lite, och upptäckarlusten är inte vad den var för en månad sedan. Både jag och Joel känner ungefär likadant så vi bestämde att lite sol och bad (och kanske en drink eller två) på någon trevlig ö, och efter lite brainstormande kom vi fram till Koh Lanta. Vi vill helst inte komma till Thailand innan den 6:e December eftersom vi inte orkar krångla med med visum, men kom fram till att vi kan åka tidigare om vi flyger. Därför passar vi på att dra en natt i Singapore för att uppleva lite galen renlighet och sedan flyga upp till Phuket dagen efter och sedan dra oss till Koh Lanta. I alla fall, till sammanfattningen som kommer bli ganska kortfattad. En del saker kommer jag redan ha skrivit om men det får ni leva med.

Början (One night in Bangkok?):

Allt började i Bangkok med att min mobil som bekant blev stulen första kvällen. Ingen vidare start på resan tyckte jag då, men det ledde ironiskt nog till väldigt mycket positivt. Dagen efter stölden skulle jag och Joel ta oss till en polisstation för att anmäla. Hoppar in i en tuk-tuk och ber honom köra oss till en polisstation, han nickar och kör iväg bara för att släppa av oss vid en resebyrå. Var inte alls på humör att börja disskutera, så går istället in och frågar efter närmsta polisstation och kanske få lite tips om vad vi skulle kunna spendera dagen med. Visar sig att polisstationen bara låg runt hörnet där vi hoppat in i tuk-tuk:en. Lagom roligt att höra, men inget att göra något åt. Kvinnan som jobbade där verkade vara sällsynt inkompetent, hon kunde inte peka ut var Koh San Road (huvudgatan) låg, så vi går ut för att kolla om vi hittar något intressant att spendera lite tid på.

Ganska snart kommer en välklädd, trevlig och hjälpsam man (en sån dom varnar för i guideböckerna) fram och börjar prata med oss. Pekar ut några trevliga tempel man bör ha sett, och en resebyrå som kan hjälpa oss med saker vi kan göra. Härligt godtrogna som vi är så går vi på allt sammans, bokar upp oss på en paketresa som inkluderade trekking i Chang Mai och båtresa in till Luang Prabang i Laos. I efterhand så blev vi trots allt inte lurade, men skulle kunnat göra samma saker bra mycket billigare på egen hand. Hur som helst, åker vidare i våran billigt chartrade tuk-tuk och kollar in lite tempel och ännu fler gem- och tailor shops. Vid ett tempel såg Joel två killar som snackade svenska, brydde mig inte speciellt mycket då, många svenskar i Thailand. Vi åkte vidare på vår tur och såg lite fler tempel än vad mitt kulturella sinne klarade av, har man sett ett har man sett alla!

Senare på kvällen sitter vi och dricker på Koh San Rd. Klockan blir ganska mycket och mer än en bucket har konsumerats när två killar kommer fram. Dom frågar om vi varit ute och kollade tempel tidigare på dagen, visar sig att det var de två som Joel hört. Chansen att dom skulle komma ihåg och t.o.m. hitta oss på en gata med mycket folk är väl relativt obefintlig. Vi sitter och snackar tills gatan mer eller mindre har tömts på folk, vilket är ganska sent, och har jäkligt trevligt. Visar sig att dom gått på exakt samma sak som vi: välklädd kille, resebyrå, paketresa, tuk-tuk mellan tempel, hela köret. Har till och med hamnat på samma tåg, och skulle till Laos sammtidigt, även om vi bokade på olika resebyråer. Bestämmer att vi ska träffas igen dagen efter och kolla upp diverse sevärdheter.

Sagt och gjort, morgonen efter träffar vi dom och käkar frukost. Känner att det blev en eller tre för många buckets kvällen innan, så hoppar över sightseeing turen dom har laddat för och lägger mig på hotellet igen. Av vad jag fick höra efteråt så hade dom nog en trevligare dag än jag!

Chang Mai och vägen dit:

Någon dag senare var det dags för oss att dra oss mot Chang Mai. Spenderade dagen i diverse köpcentrum släpandes på all packning, innan vi, i ovanligt god tid för att vara mig, skulle dra oss till tågstationen. Hoppar in i en taxi som hinner köra ungefär 50 meter innan trafiken helt slutar röra sig. Kändes skönt att vi trots allt var ute i god tid, men när jag en bra stund senare tar en titt på taxametern och ser att vi åkt 500 meter och stått stilla i 20 minuter börjar jag bli lite orolig. Betalar och hoppar ut mitt på vägen, kommer fram till att vi inte har någon aning om vart vi är och att vi har en dryg timma på oss att komma fram till tågstationen. Paniken kommer krypandes, springer in på Starbucks och frågar efter vägen, får veta att vi bör ta monorail (typ tunnelbana i luften o.o) och dom pekar i riktning mot närmsta station. Småspringer dit, frågar efter vägen och kommer efter många om, men och hjälpande händer fram till tågstationen, genomsvettiga.

Visar sig att Nicklas och Lopez, killarna från första kvällen, hamnat på sätena brevid våra, många tillfälligheter. Lär känna varrandra riktigt bra under resan, skönt för mig eftersom jag missade ganska mycket när jag låg på hotellet och mådde på topp. Vi hade tyvär inte blivit bokade till samma hotell eller trekking-grupp, men man kan ju inte få allt.

Fick tyvär inte uppleva så mycket av Chang Mai som jag velat, trekkingen tog upp större delen av tiden där. Väldigt trevlig stad, speciellt nattmarknaden, mycket mer än så såg jag inte.

Trekkingen hoppar jag över, finns ett långt inlägg att läsa om det om någon missat!

Slowboat i Laos:

Dagen efter trekkingen väntade en bussresa till en stad vid Laos gräns, där vi spenderade natten. Fick lämna ifrån oss passen på kvällen för att få thaivisat utstämplat. Lagom kul att lämna ifrån sig passet sådär, speciellt när dom ska stämpla ut visumet när man fortfarande är i landet. Gick dock bra, fick tillbaka passen på morgonen, packade in oss med allt bagage i en minibuss för att åka en sträcka på dryga hundra meter. Tog nog längre tid att komma in och ut ur bussen än vad det hade gjort att gå. En kort båtresa över floden så är vi i Laos. Är det något som fått mig att längta hem så är det enkelheten att passera gränser i EU, all byråkrati och arrival/departure cards...usch! Tar ett bra tag att komma igenom passkontrollen, och sedan någon timmes väntan på det innan vi får hoppa på båten som ska ta oss till Luang Prabang de närmsta 2 dagarna.

Slowboats är verkligen slow, och var lite orolig efter att ha läst flera historer om hur hemsk den här båtresan är. Bara göra det bästa av situationen, köpte en kudde för mindre än 10kr på morgonen, troligtvis ett av mina bästa köp genom tiderna! Blivit tipsad om att man sitter bekvämare på golvet än träbänkarna som finns utställda, så vi gick förbi alla bänkar och slog oss ner på golvet. Inte helt fy skam måste jag säga, även om det blev lite obekvämt 6 timmar senare.

Båten fylls på med folk, och när den nästan är full så hoppar Nicklas och Lopez på, minst sagt trevlig överraskning som gjorde resan lite roligare! På kvällen var det dags för halvtidspaus. Båten stannar i en stad som mer eller mindre bara finns just för att båten ska kunna stanna där. En väg full av hotell, inget mer än så vad jag såg. Dessutom så kommer elen från generatorer som stängs av mellan klockan 23 och 06, det var en speciell känsla när det helt plötsligt blev kolsvart. Låg och läste med ficklampa den kvällen, men tröttnade ganska snabbt när insekter som var lite för stora gång på gång flög mot ljuset och landade på boken! Träffade även Lina och Stina under den här kvällen, två trevliga tjejer från Hellsingborg, och Dennis från Danmark som N&L träffat under resan till gränsen. Mer om dom senare, dom blev något av ett återkommande moment under de följande veckorna.

Dag två kom och planen var att sätta sig på golvet igen, men det gick i kras. En annan båt den här dagen, och bänkar utställda över hela golvet. Förstod ganska snabbt varför alla historier jag hittat haft en väldigt negativ ton. Bänkarna var fruktansvärt obekväma, och benutrymmet var verkligen obefintligt. Det gick inte att sitta bekvämt på något sätt. Vi lyckade till slut få till något fiffigt genom att vända på en bänk och lägga upp benen på motsatt sida, trångt men mycket bättre! Sex timmars kortspelande senare så kom vi till slut fram till Luang Prabang.

...

Fortsättning följer! Klockan närmar sig 4 och ska upp 8 imorgon. Ska försöka skriva klart på och redigera ner storleken på bilderna imorgon på tåget, sedan ladda upp allt så fort det går. Nu är det i alla fall på gång!